Välj en sida

Idag för 32 år sedan såg jag välden för första gången, åren gick och man började bli stor, gå i skolan och allt där emellan. 

Nu står jag här som 32 åring och känner att livet har gett mig så mycket. Sorg, glädje, kärlek, svek, lögner, skratt och gråt.  Är jag stolt över allt jag gjort? Nej verkligen inte, jag kämpar fortfarande med att lära älska mig själv.  Men allt är inte bara dassigt. Jag har fått vara med om helt fantastiska grejer fram till nu. 2009 ändrades mitt liv totalt, det va då jag började på folkhögskola i Katrineberg. Jag då som 24 åring, flyttade för första gången. Nu skulle jag lära mig ta hand om mig själv, tvätta, handla, städa och allt därtill som tillhörde. Jag fixade det, jag utvecklades jag träffade människor som berörde mig och fick mitt liv att bara flytta på och innan jag knappt han tänka så va det året slut. Ett av dom roligaste åren i mitt liv. Åren flöt på och jag hann både bli kär, flytta till Göteborg och tänkte för mig själv, såhär vill jag ha det för alltid. Tyvärr blev det inte så, jag tog mitt pick och pack ner till jämse igen och här har jag stannat. 

En Asien resa med en av mina bästa vänner blev det också, där fick jag ett helt nytt perspektiv om hur bra vi har det i Sverige när man fick se kontraster, jag lärde mig att njuta av att resa, njuta av att utvecklas och njuta av nuet. Tack Anders för den resan. 

Jag fortsatte att resa, det blev både Dominikanska republiken, teneriffa och självklart Kroatien inom loppet av bara några år. 

Jag kände hela tiden efter varje resa att jag utvecklas , jag håller på att forma mitt eget liv, det liv jag vill leva så länge jag är själv och inte behöver ta hänsyn till någon.  

Nu i somras va jag och vandrade santiago de compostela i Spanien. En sån upplevelse kan jag knappt beskriva , det måste man va med om själv, ett ord. MAGISKT! 

Jag har alltid gått min egen väg, jag har alltid kännt att jag inte riktigt passa in någonstans på grund av mina värderingar och mitt sätt och tänka. Men en sak har jag lärt mig, att jag bryr mig inte om va folk tänker om mig jag gör det som gör mig lycklig och vad som utveckla mig som människa. Våga sticka ut, våga gå emot strömmen för ända sedan jag har börjat tänka så så njuter jag varje sekund av mitt liv även fast det går lite emot ibland, man hitta alltid en ljusglimt. 

November 2018 kommer jag med största sannolikhet åka på min sista “långresa” denna gången är det nya zeeland som gäller,  jag kommer vandra genom hela landet, 3007 km kommer jag försöka att kämpa mig igenom. Min dröm har alltid varit att kunna göra någonting för någon annan,  inspirera, motivera eller bara en hjälpande hand. Jag kommer under min vandring försöka hjälpa att samla in pengar till en fond som jag senare kommer berätta vilken det är. 

Som sagt, det lilla kan göra skillnad. 

Detta va lite kort om mig och mitt liv på resande fot. 

Jag vill passa på och önska alla ett gott nytt år. 

//Robban 

Translate