Välj en sida

Oj, det va superlänge sedan jag uppdaterade här, nu är det dags igen. Vad har jag då hållit hus?

Jo jag har hunnit blivit superglad, superledsen, förväntansfull och förtvivlad. Saken är den att jag har haft problem med en ljumske, jag brukar för övrigt aldrig känna efter men när det började kännas obehag i mina lite mer privata delar så va jag tvungen att uppsöka läkare. Det visade sig vara ett litet ljumskbråck. Min inplanerade resa till Nya Zeeland gick i kras, jag skulle nämligen vandrat igenom hela Nya Zeeland i slutet på september men den resan är nu framflyttad till nästa år. Det suger så innerligt för jag hade planerat allt, fått tjänstledigt från jobbet och såg så jävla mycket fram emot resan, men jag måste tyvärr vara 110 procent om jag ska kunna utföra det äventyret så det fanns egentligen inget annat val och göra. Jag vet att det är superlång väntetid på ljumskbråck, mitt va så litet så jag gör precis allting jag gjorde innan jag hade det. Jag har inbillat mig att jag kan träna upp muskelaturen runt bråcket och idag känns det faktiskt ganska bra. Massa prqomenader massa gymma de och massa mat har gjort att kroppen känns så pass bra att jag ändå vill göra någonting med den och nu har jag bestämt mig att jag dra iväg till Spanien för att fullfölja min vandring camino de santiago eller santiago de compostela som vissa känner igen den som. Det är en chansning att göra det med ett ljumskbråck men samtidigt så har jag “nära” hem kontra Nya Zeeland ifall det skulle hända något. En sak jag dock inte har bestämt är att ifall jag ska börja där jag slutade sist eller ifall jag kör från början, och det bestämmer jag mig inte förrens det är dags att börja gå, Men känner jag mig själv så går jag från början men låt ödet få avgöra det.

Så till alla er där ute som inte ha något och göra under semestertiderna så kan ni följa mig och min resa här och på min instagram där ni får tankar, reflektioner och allt därtill under min vandring mot förhoppnings compostela denna gången.

//Robban

Translate