Välj en sida

Igår (måndag) lämnade jag Kastrup vid 12,20 och va framme i st jean pied de port vid 19,30 tiden, allt där emellan va bara en evig väntan och längtan vad som komma skall.

Jag blev körd till mitt boende i st jean pied de port av min taxi, när jag väl kom dit och skulle checka in så va jag inte min bokning uppskriven och inte nog med det kvinnan jag pratade med, pratade franska med mig och när jag sa till henne att jag inte kunde franska så började hon prata med tyska för mig och när jag berättade att jag inte kan tyska heller så kastade vi in handduken, då va det teckenspråk som gällde, men som sagt skam den som ger sig så fick jag mig ett rum. Trött, hungrig och sleten så gav jag mig ut för att hitta mat men inga affärer va öppna, så det blev att lägga sig på tom mage, vatten hade jag förstås så det gick bra ändå. Jag han inom pilgrimskontoret innan dom stängde och dom skrev upp min nationalitet och visade mig det jag behövde veta.

Nåväl. När jag bestämde mig att hoppa i bingen så stod klockan på 21,30 och jag höll precis på att somna när två italienare ramlade in på mitt rum och då stod klockan på 23,30 så dom kom sent.

Efter många om och män så somnade jag, och vaknade innan klockan ringde runt 05,25, nu va det äntligen dags, en snabbdusch sen va det bara slänga på kläderna, shit va laddad jag va, på gränsen till övertänd och alla som känner mig vet att jag lätt få hybris men inte denna gången ?

Jag gick dom första 8 kilometerna utan att träffa en ända människa, att gå själv i mörker där du inte känner dig trygg är en stor utmaning i sig, men tids nog började solen stiga upp och vips så stod jag 900 meter uppe på berget, men en utsikt som va lika magisk som en tavla gjorde att jag stod och tittade länge på den vackra tavlan jag hade framför mig. När jag väl va uppe vid mitt första stopp vi hotel orrisson så tog jag en nypressad juice och träffade ett svenskt par från Stockholm som va där för att gå delen mellan St jean pier de port och roncevalles vi satt där och pratade lite sen va det dags och fylla upp mina flaskor med vatten och börja gå. När jag väl stod vid kranen så kommer två italienska killar gående, den ena av dom va han som ramlade in på mitt rum vid halv 12 på natten. Sen gick jag.

När jag väl va påväg upp till 1350 meter så träffade jag en franskn man på 67 år, vilken fanatiskt människa, han berättade sin historia för mig om sin hjärtinfarkt när han förberedde sig för sitt maraton an skulle springa , han hade fått en pulsklocka som han ständigt tittade på så att hans puls inte blev för hög. Mannen hade bodde 6 år i Kina, 6 år i Australien och 4 år i Portugal. Bara där blev jag ännu mer nyfiken på han. Tyvärr så skulle han bara till roncevalles där en vän till honom skulle plocka upp han.

Vad ska jag göra nu tänkte jag? Jag va i roncevalles redan vid 11,15 jag gick 25 km över pyreneerna på ca 5,5 timme och boendet öppnade inte förrens 14,00. Jag gick ner till ån och tog av mig mina strumpor och sköljde mina fötter i det iskalla vattnet som kom rinnande, 30 min efter jag kom dit så kommer dom två italienska grabbarna gåendes, dom fick syn på mig och satte sig nere bredvid mig och nu satt vi alla tre där utan sockar nere med fötterna i vattnet. 27 åringe allesandro och 25 åringe Andrea presenterade dom sig som. Vi satt där och njöt av att vi klarat oss till roncevalles, efter ett tag började magarna att kurra så då satte vi oss på ett café och bara tog det piano medans vi väntade på att klockan skulle vi 14,00 så vi kunde checka in på boendet. Nu står klockan på 18,30 och vi invänta pilgrims middagen ihop, vi bor även tillsammans i en sovkolv ? kvällen avslutas antagligen med en gudstjänst vid 2100 sen därefter blir det sängen.

Kan knappt bära mig vad morgondagen ha och ge mig.

På återseende kära läsare, på återseende.

Dagens bild!

//Robban

Translate