Välj en sida

Tänken va att vi skulle börja gå lite tidigare ca 05.30 men det visade sig att alberget inte öppnade dörrarna ut förrens 06.00 så vi fick vänta ut det. När dörrarna väl hade öppnat så tog vi vår tvätt, packade min som bestod av en juice, och en chokladkaka sen va det bara och gå. Andrea tog täten för grabben hade med sig en pannlampa, jag och alessandro såg knappt någonting i mörkret så vi gick tätt efter. Första 600 – 700 meterna va det inte mycket snack, alla va sletna efter gårdagen men ju mer solen va påväg upp ju rappare blev vi. Vi tog kilometer efter kilometer, fram till kl 11,00 hade vi gått 21 kilometer till en by som heter zubiri där gick vi imon en lokal supermarket, mina italienska vänner köpte såklart köttpålägg och baguette, jag själv tog ett onyttigare alternativ, en liten pringles, en cola och en baguette. Vi mysiga som vi är tog med oss allt vi hade köpt och satte oss vi ån som rann igenom byn, där tog vi av våra skor, tvättade fötterna och bara återhämtade oss efter dom 21 kilometerna vi hade gått. När vi väl bestämde oss för att gå så kunde knappt ingen av oss resa sig pga vi va så stela, jag mina sandaler mot mina löparskor och började paddla på. Vi gick som ett tåg, vi turades om att dra i tätten samtidigt så fick dom andra lite space att tänka och reflektera över vart vi såg på vägen. Vi hade bestämt att vi skulle ta en “matpaus” efter 10 kilometer för då visste vi att det “bara” va 10 kilometer kvar till pamplona. Vi gick och gick, till sist hade vi ån vid vår sida, svettiga, trötta och jävligt brända kom alessandro och andrea med ideen, vi ska inte bada? Vi tittade på varann och skrattade lite, klart vi ska bada! Vi hoppade nere för branten och kom till ett magiskt ställe med både vattenfall och härligt rinnande vatten. Fan va jag njöt, Andrea satt och njöt av utsikten medans alessandro jagade kräftor. Magiskt!

Nåväl, om vi va sletna innan badet så ska ni bara veta hur vi kände oss efter. Vi tog vår packning och började gå, 10 km, 9 km, vi bara räknade ner, efter 8 km så va vi så hungriga att vi praktiskt taget bara ramlande ner i skuggan ? att gå i 35 grader är ingen lek men fanatiskt! Vi åt av vårt bröd och njöt av vårt sällskap, peleriner gick förbi och vi hälsade glatt och Andrea ville bjuda dom på choklad så att dom skulle få ny energi. När vi väl hade latat oss i 30 min så tog vi våra sista krafter och började gå, vi skrattade och lekte lekar och hade jävligt kul, vi drev med oss själva och vår verk. Sista byn innan pamplona träffade vi en tysk som hade vandrat i 1 månad från Frankrike in i Spanien och nu skulle han vandra santiago en månad till så imponerade, att vandra helt själv med bara ett tält och själv är så jäkla modigt. Han hakade på oss till pamplona, men tyvärr så skulle han stanna två dagar för att vila i pamplona så vi får aldrig mer träffa honom, det är så jobbigt att säga adjö till trevlig folk ?

Tids nog tog vi oss till pamplona, vi hade grejat ett maraton 43 km till fots, vi hurrade som att vi hunnit vm, för man har alltid samma känsla när man kommer till “mål” man är så otroligt stolt över sig själv och det bästa är att man får göra det om och om igen.

Dagens gärning gjorde Andrea, det va en som tappade 10 euro. Andrea med sina blosor, sin stelhet sprang efter ca i 50 meter för att lämna tillbaka pengen, så jäkla magiskt gjort!

Nu har vi hängt på platza i pamplona, käkat en burgare och kollat på folk medans vi återhämtade oss. Imorgon är en ny dag nya möten och nya prövningar. Detta livet är galet på alla sätt och vis.

Dagens bilder

Andrea ☝️

Alessandro ☝️

//Robban

Translate