Välj en sida

Jag vet inte var jag ska börja? Vilken morgon, dag och kväll. Vi började med att mötas upp på “samlingsplatsen” allihopa som skulle gå ihop. Andrea (Italien) Alessandro (Italien) Angela (Italien) (Teddy) (England) och såklart Robert (Sverige) , Teddy träffade vi igår kväll utanför ett supermarket inne i Pamplona och han frågade ifall han fick gå oss, självklart va svaret.

Jag och Teddy tog tag i taktpinne från start, han va lång, blond och såg precis ut som en snubbe från Skandinavien men ack så fel jag hade. Teddy va från London men hade bott i Madrid i 6 månader, han hade precis sagt upp sin lägenhet och caminon va ett litet “avslut för han här i Spanien. 22 år ung och rest runt i Syd/Central amerika plus bott i Spanien så coolt. Vi pratade om allt från VM till privatliv en fanatiskt ung man, hans plan va att springa caminon från början men en skada satte stopp för det så istället nu så flyger han fram till fots. Men som ni alla vet så har allt ett slut, vi gick fram till bergets topp ca 720, där tog vi en bild med varann och jag hade lovat mina italienska vänner och vänta på dom så Teddy fortsatte själv till fots.

Medans jag satt och väntade på mina vänner från Italien så hejdade jag fram den ena efter den andra upp för berget, och till sist kom dom gåendes först Andrea, sen tätt efter Alessandro, dom hade fått sällskap av Angela ännu en från Italien detta året är det Robban och Italien som är på Caminon ? Vi high fivade som vi alltid gör när vi klara grejer, tog några bilder på bergstoppen och fortsatte sen till fot ner för branten. Jag va tvungen och vara extremt fokuserad för det va stora stembumlingar och man kunde lätt vicka en fot eller till och met något ännu värre. Till alla er där ute som läser detta som vet att jag gilla converce, jag såg en som gick caminon i dom, och framåt som jag är så hoppade jag på honom och berättade hur ompad jag va.

När vi började närma oss Punta la reina så träffade jag en kille från kalifornien som för övrigt ska börja morgonen med oss imorgon.

Är vi väl va framme så gör vi vad vi alltid gör, hitta ett albuerge, ta en dusch och hitta någonstans och käka. Mätta och belåtna så blev det en Nice powernapp, därefter besök i en mycket vacker kyrka innan det va dags för kvällsmat. Såklart så stod italienarna för maten, och hamburgesa stod på meny. Mitt under matlagningen hände något helt magiskt som gör att jag får gåshud av att skriva det just nu.

En man står och diska bredvid och, han vänder sig mot mig och frågar om jag är från Sverige, jajemänn svara jag. Han berättade för mig att han bott i Sverige snart ett år och han pratade fantastiskt bra svenska för att bara bott här ett år, han berättade även att han pratade 4 andra språk till. Svenska sa han, även engelska, spanska, italienska och kroatiska. När han säger kroatiska så blir jag varm i hela kroppen, och då får jag ut mig en kroatisk mening och hans ögon dom bara började klittra och han trodde inte detta va sant. Ivan som han hette hade flyttat från Pula i Kroatien till Malmö med sin tjej. Detta va ett magiskt ögonblick, som jag sent kommer glömma, caminon gör att man träffa människor med en enorm resa, Ivan du berörde mig enormt och jag är evigt tacksam att jag fick träffa dig även att det bara va en liten stund. Vilket möte, vilken glädje, vilken känsla. När jag visade min tatuering på mamma och pappa, och kartan över Kroatien så va det som pricken över iet över ett av dom häftigaste och mest oväntade möten jag antagligen varit med om. Jag tog han adligt i han och tackade så mycket för mötet, i samma veva ropade mina vänner att maten va klar. Nu är vi mätta och belåtna på balkongen på en helt fanatiskt dag med ett helt fanatiskt avslut. Angela , Andrea och Alessandro skriver i sina dagböcker och jag på min blogg.

Nu blir det att borsta tänderna sen sängen för imorgon ska vi ge oss på 43 km.

Dagens bild

//Robban

Translate