Välj en sida

Så bra som jag sov denna natten är den absolut bästa jag sovit, lik förbannat va det den jobbigaste morgonen promenixmässigt sätt. 04,30 åkte sandalerna nu, jag hade tyvärr idag lämnat alla mina underbara vänner 10 km bakom mig och nu va det bara jag och Justin kvar. Vi började vår morgon tillsammans med tanke på att det va jävligt mörkt och jag har detässvärre ingen lampa, det är inte så lattjolajbana och gå fel väg när man varken vet var man ska eller vad man är. Men vi vandrade längs med soluppgången och då saktade jag ner en aning för jag hade på känn att detta skulle bli en lång dag redan på förhand, när solen hade stigit upp så hade jag med det, jag började känna mig piggare och piggare och när jag få feeling så bara kör jag, med 45 grader i solen så åkte både solbrillorna och kepsen på. Jag bytte skorna mot sandalerna och vise versa hela tiden för att slippa blåsor, ca var 5 km. När jag väl va påväg mot santo domino där egentligen min slutstation för dagen skulle va så träffade jag Justin igen, han berättade att han skulle gå mot nästa by, ca 7,5 km bort så jag hakade på eftersom jag kände mig fräsch. Påvägen dit så fick jag ett mycket speciellt möte. Jag träffade en italiensk man som va 45 år, Alessandro. Han berättade för mig att detta va hans 13 camino i rad och han även jobbade som volontär i Italien med liknade saker. Han sa det till mig, vilken liten ryggsäck du har? Jag svarade att förra året hade jag 50 liter så till detta året hade jag lärt mig. Nej sa han! Det du bär med dig på caminon, det är det du bär med dig inuti dig sa han, alltså har du fått bort en hel det bördor sedan förra året efter din ryggsäck är halverat. När jag tänkte på det efter vårt möte så hade han väldigt rätt i det han sa, väldigt rätt. Alessandro berättade även att kolla din skugga! När du inte ser pilarna du ska följa så följ din skugga, den ligger framför dig då kommer du komma rätt. Så talar en sann filosof ?

Vi vandrade ihop till staden jag tänkte stanna i Carrion, där sa jag adjö till alessandro och han tackade så hjärtligt att han fick gå med mig, då glömde han bort att han va trött sa han. Precis när vi anlände till Carrion och satte mig i skuggan så kom Justin, han hade bestämt att stanna här för natten men då fick jag feeling igen och istället för att stanna så gick jag yttligare lite, i ännu mer värme. Att gå mitt på dagen är ingen lek. Jag gjorde det jag tog mig till Redicella el camino 48,4 km bort och jag är extremt nöjd med det efter dom tuffa svårigheterna med hettan.

När jag kom till boendet och fick min säng så träffade jag på två spanska män (Javier) 59, (Fernando) 40-45? och en brasiliansk kille, philipe 25! Dom hälsade artigt sen va det igång. Vi drog och badade i en pool lite länge bort i byn, därefter satte vi oss ner och bara chillade. Javier och Fernando kan ingen engelska men Philipe kan spanska och efter som jag inte kan någon spanska så kändes som att jag kunde det, jag va verkligen en i gänget.

Nu är det dags och hoppa i bingen efter en låååång dag ? imorgon börja jag gå med mina nya bekantskaper , hur långt? Det får universum bestämma. Godnatt!

//Robban

Translate