Välj en sida

Idag har dagen varit väldigt ensam, ensam på ett hårt sätt. Jag har varit sleten i kroppen, 5 dagar i rad över 40 km i 40 graders värme det känns nu i efterhand.

När man har 5 km mellan byarna så kommer dom med 1 timmes gångavstånd men när det är 8,5 till 9 km mellan byarna då tar det på psyket, men det är det som är det fina och charmiga med caminon, lika mycket som du njuter och tycker om den så vill du bara skita i allt och lägga dig ner i fosterställning och gråta, men samtidigt är det något i mig som säger du måste fortsätta.

När jag anledde till boendet så fick jag ett rum med 4 sängar i, det visade sig att det va en spansk familj som jag skulle bo med, mamma Maria, pappan vet jag inte namnet på och 17 åriga Rachel. När jag satt ute och pratade med Rachel så blev jag alldeles tårögd över att dom gjorde detta som en familj. Jag har alltid sagt att jag vill göra caminon själv, men om någon någon gång ska få följa med mig så är det en familjemedlem. Jag vet samtigit att det antagligen inte kommer hända för dom tycker att jag är lite tokig, så jag får bli själv för alltid. Fantastiskt vackert och stort ögonblick att få dela lite av deras tid ihop.

När vi satt nere och pratade jag och Rachel så kommer tyska Viktor fram och presentera sig. En 45 årig lärare utanför köln. Han va tränad och såg mer ut som 38 än 45. Han hade vandrat caminon en massa gånger, tre gånger redan detta året, en gång i vinter och maj, plus nu i augusti. Han lever för att vandra och berättade en massa fantastiska historier, vi drog ut och käkade, han böjd på dricka. En väldigt grym människa på alla sätt, men som alltid så njuter man här på Caminon, och har jag otur så kommer jag aldrig se Viktor igen.

Nu ligger jag här “adopterad” av min spanska lilla familj och ha det magiskt på alla sätt och vis.

Men såklart så saknar jag alla där hemma enormt mycket ännu mer för varje dag som går.

Hoppas ni alla har haft en underbar semester och tack så hemskt för alla fina kommentarer och alla lyckönskningar, ni gör detta ännu lättare för mig. Tack!

Dagens bild!

//Robban

Translate