Välj en sida

Inatt sov jag fantastiskt dåligt, jag frös, ja ni hörde rätt. Svinkallt va det i rummet, min spanska familj hade tydligen en jäkligt bra sätt att vädra på så av den anledningen sov jag inte bra, men va gör man det va bara att år med skorna och ryggsäcken och börja paddla. Min plan va att jag skulle nå carrion före 10.00 jag va där redan 9,00, så 18 km gick jag på tre timmar. När jag började närma mig staden carrion så hör jag bara bakom mig HELLLOO ROBERT!! Jag tänkte vem fasen är det? Jag vände mig om och till min stora förvåning fick jag se Andrea min italienska vän som jag lämnade i logrono för 5 dagar sedan och hans kompis filippo dom hade hyrt cyklar och cyklat som bara fan, dom hade frågat sig runt ifall människorna dom möte hade sett en lång svensk som bär runt på 4 liter vatten och saken va det att det va många som hade gjort det och till sist hittade dom mig. Fan va kul det va och se dom, vi kramades och pratade med varandra in till staden carrion. Väl när vi anlände dit så tog vi en fika och pratade vad vi hade varit med om dom senaste dagarna vi inte gått ihop. Men som ni vet alla sagor har ett slut, vi gick upp till kyrkan, tog några foton och så fortsatte dom sin cykling mot leon där deras slutdestinationen är för denna gången. Filippo fick jag aldrig chansen och lära känna men andrea hade jag saknat ända sedan jag “lämnade” han i logrono så fick en ny massa energi av det mötet. För saken är den att jag varit sleten ett par dagar pga mina långa dagar, men det svåraste är att kämpa mot solen, den tar nästan kål på mig.

Den sista delen av min vandring idag va 17,5km utan varken, toaletter, byar eller vatten. 17,5 km ren öken med knappt någon skugga alls så det va en hård vandring, som tur träffade jag en man från Holland och Amsterdam. Johan 45 år, vi diskuterade om allt och ingenting. Jag frågade han varför han vandrade camino och det visade sig att han förlorade sin fru i bröstcancer som spred sig vidare för 2 månader sedan. Så detta va en läkprocess för han att få komma ut hit och bara gå och rensa sin kropp och själ. En fantastiskt människa med ett så stort hjärta, nu ligger han i sängen bredvid och det känns skönt att delat denna eftermiddagen med han. Imorgon vet vi inte ifall vi ses mer för han hade lite problem med en fot och det innebär inte så långa sträckor av vandring.

Nu ikväll så fick jag yttligare ett kärt återsende, min vän viktor från Tyskland kom gåendes med underbar bree en tjej från seattle. Vi gick ut och käkade, chillade och njöt av varandras sällskap. Nu sitter vi här och bara sitter, knappt prata men ändå känns det så komfortabelt. Frågan är vad morgondagen ger mig, jag är laddad ?

Dagens bilder fick det blir idag?

Translate