Välj en sida

Igår han jag tyvärr inte uppdatera här så kör sen snabbis nu. Vandringen mellan El Burgo och Leon igår morse var tuff för mig, när jag började går vid ca 05,30 tiden så ville inte min kropp framåt, det kändes inte som något fungerade. Min hjärna ville framåt men min kropp orkade knappt bära mig, riktigt skumt faktiskt. När jag gick där i min ensamhet i mörkret och kollade upp mot stjärnorna och himmelens tak så fick jag se något helt fantastiskt. Ett stjärnfall, riktigt långt stjärnfall. Det va ett tecken, det va som någon satt uppe på taket och ville skänka en tanke på mig, kanske va det min morfar som vakade över mig och hejade på mig, kanske va det min pappas syster, eller kanske båda? Tack! För efter det ögonblicket så fick jag massa ny energi som tog mig hela vägen till leon.

När jag väl va där så tog jag faktiskt mig till Burger King, tog mig ett par burgare och strosade lite inne i leon, en fantastiskt fin stad, när jag planerade på att vända hemåt mot mitt boende så kände jag igen en tjej som gick och strosade runt uppe bland gatorna, det va anastasia från Danmark /Köpenhamn. Hon tog sig 37 km också för träffade henne dagen innan på samma boende. Hon gick där och letade efter burger King som jag precis hade varit på så snäll som jag är guidade jag henne dit, så satt vi där också snackade 1 timme innan det va dags och säga adjö.

Leon är ganska stort så det tog mig ett tag och hitta tillbaka till boendet men när jag väl va där så slängde jag faktiskt mig i soffan, åt lite pringles och mitt i mitt tuggade så kommer det upp en tjej på kryckor upp för trappan som skulle sova ovanför mig, gentleman som man är frågar jag om hon vill ha sängen där nere men det va okej. Vi började prata med varandra lite senare på kvällen och det visade sig att denna tjej, Rachel från Australien va väldens godaste brud, vi snackade kanske bara i 2 timmar med varandra innan det va dags för att sova, en godnatt kram och en puss på kinden så hoppade jag ner till mitt boende sängen under ?

Rachel hade haft en jäkla otur, hon hade blivit skadad i sin fot och hade fått tagit både taxi och buss mellan vissa sträckor, nu skulle hon vila sig 3 dagar på boendet i leon och jag hoppas verkligen av mitt hela hjärta att hon snart är på benen. Vissa människor klicka man med så bra och även fast vi bara snackade 2 timmar med varandra så kändes det som vi hade känt varandra många veckor. Tråkigt nog så sov hon imorse och jag ville inte vecka henne men ett möte som va helt fantastiskt.

Idag Leon – Astorga 49,8 km

Idag har det faktiskt inte hänt mycket allt. Jag har bara gått och gått och gått. Tanken va att jag skulle stanna efter 37 km men sen fick jag feeling så det blev nästan 50 km. Det är det som är det vackra med caminon, man ska inte planera man ska bara köra?

Mitt boende jag hittade här i astorga är lite av ett favorit, jag bodde här förra året också, så mysigt!

Nu blir det att handtvätta lite kläder, ta en powernapp sen ut och käka innan det är dags att köra på ny kula imon ?

Dagens bild!

//Robban

Translate