Välj en sida

Dom här 25 km kändes som 55 km för när man går och känner varenda muskel, varenda blåsa och inte nog med det en svullen fot som är dubbelt så stor som den andra typ, då tar det emot. Jag har ställt mig in på att jag har känning några dagar på min vandring, vanligtvis så brukar man ha det i början av sin vandring men jag va skonad både från blåsor och inflammation fram tills för 2 dagar sedan. Jag anlände till mitt albergue där jag ska bo redan vid 12,00 idag så jag har sovit så in i bänken, jag har käkat piller, smörjt in min kropp med alla krämer som finns och haft fötterna i högläge. Nu känns det faktiskt bra, visst känns det lite i fossingen men det går.

Jag börja närma mig santiago och det är det som får mig att gå framåt i dom jobbiga dagarna, 27 km imorgon, 19 km på söndag och 20 km på måndag och då anländer jag till Santiago. Som ni ser så går jag inte så långt länge. När jag började så trodde jag inte jag skulle hinna, men efter ett par dagar i rad där jag verkligen pressade min kropp så har jag mycket till godo nu. Jag kommer även ha, 2,5 dagar till finisterre där jag kommer anlända till havet och där kommer jag inte kunna gå längre såvidare jag inte vill simma

Det känns så jäkla vemodigt att snart avsluta detta äventyret men jag ska försöka att njuta av den sista veckan jag ha här, för detta är mitt liv just nu och så mycket jag njuter av mitt tillvaro, har jag nog aldrig gjort innan. Men samtidigt så vet jag att när jag kommer hem så kommer min camino fortsätta inuti mig för allt jag kämpar mot här när jag går, allt jag njuter av när jag går, det gör jag hemma med men bara i ett annat forum.

Jag va precis nere och åt lite i restaurangen, där fick jag syn på två spanska grabbar som jag hälsat på många dagar när jag passerat dom. Namnet vet jag inte för dom kan inte ett ord engelska men ändå bjöd dom mig till deras bord och ni skulle hört vår konversation. Vi satt säkert i 20 minuter utan att vi förstod varandra en ända gång, men den glädjen, det kroppsspråket och dom charaderna vi hade gjorde att vår diskussion utan vi egentligen hade en diskussion, kanske va en av dom häftigaste jag någonsin haft, och faktiskt på något lustigt sätt förstod vi nog varandra i slutet när jag lämnade dom. Såna här grejer gör att camino är så jävla vacker och speciell.

Nu blir det att borsta gaddarna och krypa ner i sängen och läsa på inför morgondagen.

Ha det bääst allihopa och tacka för all support.

Dagen bild!

//Robban

Translate