Välj en sida

När jag vaknade i morse så kände jag mig så laddad och så utvilad efter många goa timmar av sömn men när jag hoppade nere från sängen så hoppades jag att vänsterfossingen skulle ha läkt, men icke. Jag kände direkt när jag träffade marken att detta kommer bli en tuff dag. Saken är den när jag går på plan mark så är det lugnt, även när jag går uppför, men det är dom jävla nerförsbackarna som tar kål på mina fötter, men jag får faktiskt skylla mig själv pga att jag gick så långa sträckor för ett par dagar sedan.

Men vet ni vad? Jag har 39 km kvar till Santiago, sen när jag väl är där så har jag 87 km ut till havet och finisterre. Så imorgon är det “bara” 19 km som gäller, om jag inte får feeling då går jag kanske någon km till. Sen på måndag så kör jag 20 km och då anländer jag till SANTIAGO!!!!!!!

Tanken är att jag inte kommer sova i santiago på måndagen, jag kommer bara mellanlanda där efter 20 km, sitta där framför kyrkan, gråta, reflektera och hämta mitt diplom sen någon timme senare kommer jag gå vidare yttligare 20 km mot finisterre och där kommer jag sova.

Igår kväll träffade jag två kvinnor, Andrea från Tyskland och Chatrine från Schweiz, jag fick precis ett sms från dom om jag skulle med ut och käka men är så trött så jag stanna inne idag och återhämta mig, för det ända jag vill är att det ska bli morgon så jag kan få börja gå igen ❤️

Snart min camino slut för denna gång och herregud vilka fantastiska minnen jag kommer ta med mig och jag kommer även ta med mig mitt lugn hem som jag har haft dom sista dagarna, jag känner mig så avslappnad.

Har precis pratat med mina föräldrar och bara att höra deras röst ger mig energi och jag saknar dom massor!!! Nu ska jag packa min väska inför morgondagen så jag bara kan ta på mig och gå direkt.

Dagens bild!

//Robban

Translate